Måfflans gåta
”Vet du vad det är som ser ut som ett monster, andas med stjärten och måste krypa ur sig själv tio gånger innan den blir något som har med troll att göra?” sa hon när vi kom fram till åkanten och stod och tittade ned i vattnet. Jag tänkte en stund. ”En ful ballong som fastnat i dammsugaren?” Måfflan skrattade. ”Nä” sa hon ”inte alls faktiskt. Det är en trollsländelarv. De lever här i ån” sa hon och pekade ner i vattnet. ”Nere i vattnet finns ingen luft så de måste andas med gälar, precis som fiskar. Men trollsländelarvernas gälar sitter inte på huvudet, utan inne i deras stjärt. Först är larverna små och sen blir de större.
Och varje gång de blir större måste de byta skinn. Det är då de kryper ur sig själva förstår du. Trollsländelarver är rovdjur” fortsatte hon ”Det betyder att de äter andra djur. Vet du hur de gör när de ska fånga något att äta upp?” sa hon och spärrade upp ögonen. ”Då kastar de fram en lång griparm ur munnen. En griparm med klor och krokar. Med den grabbar de tag i sitt byte och drar in det i sin glupska käft! Schloffr Måfflan rullade vilt med ögonen och jag fick kalla kårar längs ryggen. ”Usch”, viskade jag ”och de finns här, i den här ån?”. Måfflan nickade belåtet. ”Och de är väldigt farliga. I alla fall om man bara är två millimeter lång.”
Så här långt är två millimeter: –
