Trädtrollet
Den första biten gick vi i tystnad, men sen tog Måfflan till orda. ”Vad kan Fröjde ha menat?” frågade hon. ”Att vägvisaren kan vara ett väsen eller en sten. Att den kan finnas i ljudet av vinden eller i skuggan av en kotte? Jag förstår inte”.
Jag skulle just svara att det gjorde inte jag heller, då något svischade förbi min kind. I nästa ögonblick träffades jag av en kotte i pannan. Det sved till och jag tvärstannade. Sekunden efter kom ytterligare en kotte susande genom luften. Den träffade Måfflan rakt på örat. Det hördes ett förtjust kluckande uppifrån ett av träden. Måfflan gav till ett tjut. ”Ett trädtroll!” skrek hon häpet. Så gav hon sig in i kottkriget med liv och lust.
Jag tittade upp mot trädet. Mycket riktigt. Där satt ett troll. Men det såg inte ut som Måfflan utan var smalare och hade längre ben och armar. Ett trädtroll.
Måfflan kastade och skrattade, slog sig på låren och rullade vilt med ögonen.”Kom igen! Stå inte bara där, kasta du med!” ropade hon.