Rotvältan och trollet
Nere i dalgången fanns en stor rotvälta. Det var en sälg som hade vält omkull och dragit med sig jord och rötter så de stod rakt upp i luften. Någonting rörde sig på andra sidan vältan. Försiktigt tog jag några steg närmare. Nu hörde jag det tydligt. Någonting stökade runt mellan trädstammarna på andra sidan. Det fanns en öppning i rotvältan där jorden hade ramlat av från de sammanflätade rötterna. Om man gick riktigt nära kunde man kika in genom den gluggen. Tyst tassade jag fram och det jag då fick se, fick mig att dra efter andan.
På andra sidan rotvältan fanns ett litet troll. Trollet var fullt sysselsatt med att böka runt i marken, men så plötsligt stelnade det till och sniffade i luften. Så tog det ett snabbt skutt fram till öppningen i rotvältan, tryckte ut sin stora trollnäsa genom hålet och sniffade mig rakt i ansiktet. I nästa ögonblick syntes ett par tätt sittande ögon i dunklet bakom vältan. Trollet tittade rakt på mig. ”En liten människa” sa det belåtet och ansiktet sprack upp i ett leende.
