Är den död?
”En vätte?” sa jag ”Vaddå?” ”Titta själv” sa Måfflan dystert. Jag gick fram till kanten av gropen och tittade ner i den. Den var djup och ganska stor. På botten låg en vätte. ”Tror du den är död?” frågade jag”. ”Jag vet inte” svarade Måfflan och ryckte olyckligt på axlarna. ”Men den ser ganska platt ut”. I samma ögonblick for vätten upp och hojtade argt. ”Jag är inte död!” skrek den ”Men jag blir galen på alla troll som drullar runt här i skogen och sätter sig i första bästa grop utan att se sig för!” ”Jag ramlade” sa Måfflan tyst. ”Var tyst när jag talar” sa vätten ilsket ”och hjälp mig genast upp ur denna eländiga håla”. Måfflan och jag byggde en stege av grenar och pinnar.
Vi band ihop pinnarna med skosnören jag hittade i jackfickan. När stegen var klar, satte vi ned den till den arga vätten så att han skulle kunna klättra upp.
Väl uppe ur gropen lugnade sig vätten snabbt. ”Jag heter Fröjde” sa han ”och som ni ser är jag en vätte. Ni har varit vänliga nog att hjälpa mig och den som hjälper en vätte i nöd blir rikligt belönad ” sa han. ”Jag kan se att ni letar efter något, och kanske kan jag hjälpa er att finna det. Men först måste ni följa med mig till ett ställe, för jag är redan väldigt sen” sa Fröjde och med de orden började han vandra framåt längs stigen. Det var bara för mig och Måfflan att skynda efter.
