Bergakungens märke
Vi gick bort till stenblocket. Det låg en bit ut i vattnet och såg ut att vara omöjligt att ta sig fram till utan att bli blöt, men Måfflan var inte rädd för vatten.
Hon plaskade ut till stenblocket och började undersöka det bit för bit. Efter en stund hörde jag henne flämta till och sekunden efter väste hon ”Jag visste det! Hennes ögon lyste och svansen piskade upphetsat i vattnet.
Det är här i närheten! sa hon, Bergakungens hemlighet. Se! Hon pekade på klippblocket. Där fanns något inristat. Ett tecken. En kungakrona. Och bredvid det, ett till som såg ut som en blomma.
”Bergakungen och älvdrottningens tecken” viskade Måfflan. ”Han har varit här! Han och älvadrottningen. Den gamla sagan är sann! Då kan inte Älvaskopan vara långt borta. Kom vi skyndar oss!” Så satte hon fart längs stigen tillbaka upp mot Vidablick.
