TROLLET GUNGAR
Plötsligt öppnade sig skogen och vi kom ut på en liten sandstrand. Framför oss låg Vättern, blå och glittrande. På stranden fanns mjukt rundslipade stenar i olika färger. Lite längre bort mynnade ån ut i sjön. Där fanns en liten bro över ån, så man kunde nå stranden på andra sidan. På närmare håll låg ett stort stenblock alldeles vid strandkanten. ”Åh vad härligt!” ropade jag ”Här måste vi stanna en stund! Jag sparkade av mig skorna och vek upp byxorna. Måfflan skrockade belåtet och skumpade iväg längs stranden. Det stod en stor ek i strandkanten och i den hängde en gunga över stigen.
Måfflan hoppade genast upp i den. ”Putta” skrek hon med vild röst ”Ge mig fart”. Jag hjälpte henne igång och snart flög trollet fram och tillbaka genom luften.
Efter en lång stund, när vi hunnit både gunga och leta vackra stenar, lade jag märke till att Måfflan stirrade på ett stenblock som låg en bit bort ute i vattnet. ”Hmm” sa hon. ”Kan det vara möjligt? Vi måste dit och titta. Kom!”. Hon tog min hand och försiktigt gick vi fram till stenblocket.
